Christoffer Trondsen - född 1490 och död 1565, Även kallad Rustung. Han är släktens mest kända namn. Han var en stor sjökrigare och förde ett omtumlande liv. Christopher var troligtvis släkt med den sista ärkebiskopen i Norge, Olav Engelbregtsen, det första man hör om honom är som förare av ett av biskopens krigsskepp. Dä ärkebiskopen senare kom i fejd med Vincent Lunge och hans svämor fru Inger till Østraat blev Christopher anförare av en flotta på 300 man mot dem. Han plundrade då Østraat för första gången. På biskopens uppdrag dräpte han Vincent Lunge i Trondheim 1535. Ärkebiskopen som var den ledande mannen i det norska riksrådet, ville efter Fredrik I's död inte erkänna Christian III som kung och försökte resa nordmännen mot kungen. Han motarbetade också den inträngande lutherdomen och höll på att norrmännen skulle styra landet. Olav sände en troppavdelning för att försöka ta Akershus och en annan avdelning med Christopher som anförare för att ta Bergenhus. Det lyckades inte och Christopher blev fångad. Men då länsherren för Bergenhus, Esge Bilde, var fångad av ärkebiskopen, blev dessa två utväxlade så Christopher blev fri. Då Christian III blivit herre i Köpenhamn, måste biskopen rymma från landet och det var Christopher som med en liten flotta förde honom till Nederländerna. På utresan plundrade han Østraat för andra gången. Nu började Christopher som kapare eller sjörövare. Han fick kaparbrev av Phalzgrev Fredrik och det var meningen han också skulle försöka befria grevens svärfar, den fångna kungen, Christian II. Med 3 skepp kapade han 9 franska skepp. Han flyttade senare till Ost-Friesland, drev sjöröveri under beskydd av greve Enno i Emden. Han rövade i Östersjön och utefter den norska kusten. 1539 plundrade han Ulstein Kloster och biskopsgården i Stavanger. Emellertid verkade han ha blivit trött på sitt oroliga liv och sökte 1542 ett närmande till kung Christian III. Det såg ut att bli krig och kungen behövde duktiga sjökrigare. Kungen tog han till nåder och gjorde honom till admiral för flottan. Då det blev fred 1544, förlänade kungen honom med Ebeltoft Kloster på Själland och senare också med Eskildsö. Han var tvungen att bo i Danmark för kungen ville ha han i närheten av sig. Släktgården Seim fick han tillbaka av kungen och som gåva fick han också många gårdar i Sunnhordland och Hardanger däribland Flatebø, Øyre, Helvik, Bjelland, Guntveit, Lothe, Lægreid, Hereid, Gravdal, Kysnes m fl. Kungen använde honom sedan mot sjörövare i Östersjön och till att nedkämpa motstånd på Island 1551. Han var också med i sjuårskriget på Östersjön och var ute i kungens tjänst ända till 1564, men året efter är han död. Christopher blev omkring 1536 gift med Karen Knudsdatter (Schanke), dotter till dekanus vid domkapitlet i Trondhjem, Knut Pedersen. Hon flyttade efter mannens död till Seim och skiftade där med sina barn den 18 september 1578. Döttrarna ör i skiftebrevet titulerade med fru, så det visar att fadern blev räknad till högadeln. Lågadelns gifta kvinnor brukade titeln hustru.