Erik Orning -föddes 1582 och dog 1645. Han blev 1608 gift med sin släkting Karen Andersdatter Mowat född 1592 död 1679, men då detta var ett äktenskap i förbjudna led, måste de rymma från landet.(Karen var kusin med Eriks moder och Karens moster Else var syster till Eriks mormor). De uppehöll sig troligtvis mest i Skottland där hon hade släkt och han skall ha tjänat flottan. 1627 fick de kungens nåd och kunde flytta hem till Norge.

Han blev skeppshuvudman 1628 och 2 år senare admiral på Bremersholm (Örlogsvarvet i Köpenhamn). Han var länsherre över Halsnöy Kloster och Hardanger län (fylke) 1634-43 och utnämnde sin svåger Laurits Johannesen Galte till fogde under sig. 1644 blev han generaladmiral över den dansknorska flottan.

Förutom de jordgods han ärvde efter sin far fick han med sin hustru en mängd gods. Efter hans mors död blev det krångel mellan Erik och svärfaderns arvingar om hennes odelsgods. Lagmännen i Stavanger och Bergen fick 1633 brev från kungen om att döma om vem som skulle ha godset. Likaså skulle de döma om hon hade rätt till att sälja eller pantsätta godset utan de närmaste arvingarnas samtycke. 1646 är saken uppe igen och det är då Eriks son Bernt Orning som uppträder.